denordblidesdagbok

människor, kära små människor ni e så söta...

nu ska inte jag sitta här, som någon/något mer eller tro att jag

själv e så jävla bra... för de vet jag att jag inte e, snarare tvärtom

om tror jag... men jag har genom många års träning o erfarenhet

kommit fram till mycket tycker jag själv som vissa verkar missat

helt... nu tänker jag på dom där ganska små sakerna som vi inte

e så bra på, dom däringa små sakerna som att vara tillsammans

med varandra o bara vara som vi e... tänk att de ska vara så

jävla svårt för oss... varför e folk så osäkra på sig själva att dom

inte kan bete sig som dom/de e bara..? att vi som individer i denna

mystack hela tiden måsta vara någon/något annan/annat, e inte de

bra jävla konstigt..? de borde vara bra mycket lättare att bara vara

som man e, sig själv alltså...

jag har haft några veckor nu av mycket såkallad ”egentid”, jag har

haft mycket tid med mig själv... mycket av denna tid har jag bara

varit i min säng o med mina egna spöken... försökt stoppa allt o alla

på plats, ordningoreda ni vet... på kvällarna har jag ändå försökt ge

mig lite luft, lite intryck o liv från de verkliga livet där ute dendäringa

verkligheten... fan de gör mig bara så trött så helt förvirrad på nått

sätt, har jag fattat nu... folk e ju fan inte kloka någon stans längre...

jag har skämtat många gånger o sagt ”att folk har mer MQ här än

IQ...” de e nog så oxå tyvärr, de finns snart inga människor kvar...

de e bara en massa som följer ett mönster som dom inte vet varför

dom följer o gör... när man sitter där i sin egna lilla värld o tittar på

den andra världen, så kan man inget annat än att gråta känner jag...

att den människan, folket man ser e inte de folket den människan

man vill se utan en biprodukt av något som inte finns... att dom inte

själva fattar de e jävligt konstigt tycker jag... jag e ingen sådan som

e bra själv, men jag försöker bli en sådan som jag tror e som en

sådan ska vara... eller en sådan som känner hur de ska kännas att

vara en sådan, tror jag iaf... just nu gör de mest ont att försöka vara

en sådan, för de finns inga andra som e sådana heller...

....

jag kan ha helt jävla fel, o ibland hoppas jag verkligen att jag har

helt jävla fel... men tyvärr så känner jag inte de... ni/vi e så små

så söta, så dumma så bara helt som vi e... ni/vi måste bara oxå

lära oss att va sådana som vi e... kram/p