denordblidesdagbok

ord e bara ord....

jag fick ett mail för några dagar sedan ett mail som bara va

som de e, de talade bara sanningen... de gav mig den sanningen

som jag inte ville ha... de e sådan stunder som framkallar spökena,

sådana stunder som gör att jag tappar allt... jag visste ju redan allt,

jag väntade på hammaren... pang! mitt i pannan, kniven rakt in i

bröstet o vrid om bara... fattar inte hur jag tänker eller hur man ska

tänka när sådant händer... jag kan inte hantera sanningen eller..?

jag kan fan inte läsa de ens som de e skrivet, mitt negativa tänk

har till o med satt sig på mitt sätt att uppfatta text...  jag läste ju de

ord för ord, men de va bara vissa ord som gick in i min skalle...

alla dom som man kunde uppfatta som negativa o elaka, alla dom

orden blir till egna små meningar i mig... jag läser men jag läser

bara de som jag inte vill läsa... jag läser inte vad de egentligen står...

....

i denna stund e helvetet ett faktum som inte går att styra bort, tårar

o paniken gör sig ingen ro... allt bara händer, allt man byggt upp

bara försvinner bara rinner av mig på en sketen sekund...

de som e så tradigt i kråksången e att de står inte i mailet som jag

läste de... de står inte alls elakt eller negativt (eller klart att de e ett

inte så kul mail för min skull, eller inte så som jag vill att de ska vara)

nu när jag läser de igen o läser det under en annan sinnes närvaro

så fattar jag inte vad jag läst innan... de e så sant o så rakt på som

någon kan beskriva något... inget annat än ärlighet rakt från de

hjärta som skickade de, o egentligen inget att ifrågasätta mer än

mitt sätt att ta sanningen... den sanning som jag inte vill att den ska

finnas...

....

men nu finns den ju sanningen o jag kan inte göra nått åt den... sköt om er/p