denordblidesdagbok

minnena kommer tillbaka bland sidorna...

hitta en rysligt gammal dagbok, en av dom första från hösten 05...

hamnade på dagen datum o fick en riktig bakåt minne från denna

dag/natt... de va en ganska rörig period i mitt liv... hade börjat med

zoloft, hade ätet dom i ter veckor o allt va bananas....

05 11 02...

”hoppa framför tåget...”

(efter ett telefon samtal med ”m” igår kväll)

i natt vaknade jag efter att fått sova mina obligatotiska två timmar,

e så jävla trött på att inte kunna sova nu... hjärtklappning o helt

dränkt av svett vaknade jag, med en enda tanke i skallen...

”hoppa framför tåget...” jag måste kolla hur de känns iaf att stå

där o invänta ett godståg... känna känslan se om modet finns...

med denna lite konstiga lite sjuka tanke hoppade jag i mina kläder

o gav mig ut på nattvandring...tror fan jag sett vartenda kvadrat cm

av hässleholm denna sömnlösa höst... de känns som om de e de

ända som hjälper, mig att rensa skallen, få lite lugn o ro på spökena...

efter en bra stund o gångväg befann jag mig vid kärråkra bron...

(för dig som läser bloggen o inte känner till hlm, så e kärråkra en bit

utanför staden... ett bangårds område där tågen inte börjat bromsa

än...) jag satte mig ner bland alla rälsen o väntade... då slog tanken

mig att de ju inte så lätt att veta exakt vilket spår de kommer på med

tanke på alla växlarna där va... jag hade ju inte tänkt bli överkörd så

detta kommer bli kul... då ser jag ett litet ljus i de svarta, o de börja

sjunga i skenorna... jag räknade ut att de skulle komma på ett spår,

men jag va inte helt säker så jag ställde mig mellan två spår... jag

hade räknat rätt, o fy fan säger jag bara... jag trodde att jag skulle

skita ner mig.... den personen som har modet att stå o invänta ett

tåg på spåret e jag inte de kan jag lova... vilken jävla upplevelse de

e att stå två meter sidan om ett malmtåg som dånar förbi i över 100

knyck... (jag har ingen aning hur fort dom kör) allt bara skakar o ljudet

går inte att beskriva... jag kommer aldrig mer säga eller tänka tanken

på ”hoppa framför tåget...” de finns inte en chans i världen att jag skulle

göra de... fy fan...

....

jag har säkert sagt de någon gång men jag vet iaf att jag inte skulle

våga ställa mig där... så denna blogg e för ni som vågade, som hade

modet... ni e inte kloka någon stans/p...