dagbok/ett...
att läsa sitt eget liv, dom senaste fyra åren iaf e
en nyttig terapi i processen som jag försöker ta mig genom...
eller ur, ibland vet jag inte vad jag gör... men att skriva av
mig på tomma blanka sidor hjälper mig mer än jag trodde...
de e mycket roande att kliva in i en tid som varit o se,
minnas o känna de som var då....
de har get mig många långa stunder av ett inre växande...
men oxå bakslagen kommer fram...
på kvällen igår läste jag, följande...
9/6...
" vi låg vakna o bara hade de sjukt-mysigt, hon e så. jag
vet inte hur hon e men helt underbar e hon... allt e så
enkelt o rakt på något konstigt sätt... om de nu kan vara
enkelt o konstigt i samma mening... fy vad jag gillar att
vara med henne iaf, jag blir bara glad...
precis innan vi somnade frågade hon mig en konstig sak,
(hon e bra på sådana saker, jag blir helt rädd ibland)
"du sa hon, sen jag kommer hem... får jag komma tillbax
då, får jag de om jag vill de... hur ska jag kunna svara på
de..? jag vet att jag tycker mycket om henne så de får hon nog..."
....
svar de kan jag, nu kan jag svara, men nu e inte tiden
hel rätt... men svaret e, "kom när du vill, du e alltid välkommen till mig..."
så ja de va den svedan dom tårarna... kram/p
saker som stör...
sitter här o tänker på dendäringa väskan jag köpte igår....
den bara stod där i butiken o va oemotståndlig på nått
sätt... (jag e lite svag för just väskor, vet inte varför)
men jag o väskan blev inte överens... vi va ute o prov
gick idag... den ville liksom inte följa med mig...
den saknar taktkänsla liksom... den fick mig att minnas
en mycket jobbig tanke/rädsla, som en gammal vän från
hässleholm gav mig en gång... åsa en riktig gallen-panna,
sa till mig att hon hatade att ligga med vissa killar...
sådana killar som hon sa hade "häng-pung"... det blev
liksom bara fel när den bara hängde där som en bankande
dörr-käpp, som dunkade på i bak takt... ett problem jag
aldrig tänkt på, o som satte mina hjärn-spöken i rörelse...
tänk om jag har en sådan smått stickande jobbig skinnpåse...
jag menar de vill man ju inte ha... men de e ingen som
har klagat heller... men hur fan gör man de, hur skulle man
kunna ta upp den saken på ett bra sätt... tror inte de går...
jag hoppas iaf att jag inte e ägare till en sådan utväxt (inga
kommentarer på den, tack)...
så nu fattar ni att jag måste helt enkelt gå o lämna tillbax
denna väldigt fina men dunkande väska... vi två kommer
aldrig bli vänner tyvärr...
de e ju öppet köp på vissa saker, dock inte på min kropp, tyvärr...
med vanliga hälsenor pjär...
jag/två...
sexuell läggning, kan kanske vara intressant att ta upp för
alla nyfikna själar där ute... o jag erkänner utan att försöka
dölja något alls... "jag e sexuell" o jag kan t,o,m utan att
skämmas ett dugg säga vilken "läggning" jag har...
jag tillhör nämligen den sorten som verkligen har provat...
nu tycker många de att, va då då..? de e väl inget...
om du tycker så e du troligtvis inte född på min sida av
åttiotalet o e förmodligen inte man till könet...
om du e de så e du säkert gay, eller som jag sund i själen...
jag vill inte att du ska tro att jag e en sådäringa fördomsfull
människa för de e jag inte alls... jag kan inte säga att jag inte
har fördomar, ingen kan slå sig ur den fällan... de e som att
visa säger att dom e ateister... de vet ju alla att sådana folk
finns inte...
men när de gäller min läggning så e jag rätt rak, tror jag....
jag har inte träffat honom än iaf... vem vet en dag sår han där
hinkarnas konung, o slår omkull benen på mig... vem vet..?
men just nu tillhör jag den raka skaran som gillar de motsatta
(jämlika) könet... sen om jag e milf, gilf eller teen killen, eller
någon av alla dom andra... de kan vi återkomma till...
jag vet iaf att jag tycker inte att läggningen, hudfärgen, eller
könet spelar någon roll... de jag vet i frågan om sexualiteten e att
livet e lite som analsex...
de gör oftast ont o e väldigt äckligt...
kram på er... pjär
att klara hoppet...
en morgon stund...
har haft de lite knasigt med sömnen en tid nu,
vaknar sjukt tidigt o kan inte somna om...
hjärn-spökena sparkar igång tankarna sen
e de helt kört...
en av dessa tankar som har plågat mig mycket
de senaste tiden, e att jag aldrig ger mig...
om jag bara hade låtit mig själv att få släppa
o bara få vara som jag/de e, att tillslut få ge upp...
men i morse kom lite hjälpande kraft till mig
genom musiken... ibland e de räddande, för mig iaf...
|
varje liten gnutta hopp, det är inte lätt att utplåna hoppet... om jag ska klara av det här,
om jag ska klara det här, |
jag/ett...
tänkte att de finns kanske någon, där ute i detta trasliga
nätet som inte vet vem jag e för en filur....
så då måste man ju presentera sig,så de ska försöka
göra nu... o jag tänker inte sitta här på min röv o ljuga
ihop något, i stil med ett överdrivet cv... nä tack o inget
nät baserat färdigt frågeformulär... typ om vilken favorit
färg jag har, eller om jag tror på gud eller inte.... nä tack...
jag tänkte istället skriva så som de e på riktigt... fattar inte
hur man kan lära känna folk genom att veta deras färgval...
jag/ett... (ett för att de går ju inte ta allt på en gång)
jag e väl en ganska... (fy fan så dumt, ganska)
jag e en av alla vi människobarn som lever här på denna
lilla boll någonstans i ena änden av den oändliga rymden....
(ena änden av oändligheten, de du hur räknade dom ut den)
jag föddes tror de va samma år som som volvo slutade sätta
in den där fina raka hastighetsmätara, i sina 14:an 2:or...
den där med en liten röd pil som som visade hur fort man
körde, o som inte funka så bra... året va 1971...
jag kom ut samma väg som dom flesta av oss, o om de nu
är av intresse så vägde jag någonstans över fyra kg....
varför ska man alltid prata om vad ungar väger, eller hur
mänga veckor dom e innan dom fyller ett...? de spelar väl
ingen roll...? skärskit vikten på dom e ju het onödig, med
tanke på att riktiga problemen med den kommer ju mycket
senare i livet... jaja varför kan ju inte jag veta, o de rör mig
inte i ryggen heller... men man kan ju få undra ibland....
jag kom ut 71 alltså o detta e väll en rätt bra start på en
otroligt lång historia (har jag fattat nu) den om mitt liv....
sköt om er.... pjär
första...
då va de dax, de första inlägget...
de e nästan så att de pirrar lite i dom trevande
fingerstumparna, som inte e så värst snabba över bokstäverna...
har aldrig fattat mig på detta med blogg o har aldrig följt någon
sådan heller... har inte fattat vad som e så kul med de...
eller om jag ska vara ärlig har jag aldrig vågat ge mig in i
denna världen... på samma sätt som att jag inte vågade gå en
vanlig gymnasie utbildning efter grundskolan... på min tid hette
de pinsamma problemet, "ord-blind"... så va de på min tid då
fanns de inget fint ord som, "dyslexi"... konstigt att de inte fanns...?
för de ska vist komma från dom gamla grekernas, dys som betyder
svårt o lexia som i sin tur betyder att man kan ha svårt med ord o
bokstäver... i mitt vetande så fanns dom gamla grekerna innan mig...
eller jag tror de för jag nog aldrig träffat på en sån...
på min tid eller när jag va litta yngre så fanns de inget adhd/damp
heller, då va de bara helt vanliga skit jobbiga ungar... de e konstigt
så mycket man inte visste då....
de gjorde inte så mycket för jag kunde inte stava till dyslexi då...
men nu skiter jag i allt sånt o skriver ändå... för även jag ska ju
kunna uttrycka mig... även jag har ju lärt mig en del av livet som att
aldrig stavas aldrig med två "l"
alltid stavas alltid med två "l"
kanske stavas kanske med två "l"
hade bra... pjär
